Naket, nostalgi & UX-filosofi – Antrop 10 år
Antrop fyller 10 år och vi bjuder på en intervju med grundarna Martin Gustavsson, Erik Hammarström, Erik Markensten och Mattias Mårtensson. Intervju är kanske ett starkt ord, låt oss kalla det en diskussion dem emellan. De pratar User Experience och vad som egentligen hänt under 10 år.
Erik H: — User Experience. Jag minns att begreppet var hett på Icon, Razorfish och de andra interbubbelbolagen redan för 10 år sen.
Erik M: — Jaha.
Erik H: — Men vi som jobbade med det kallades för HCI-are på Icon, det är nog den mest obegripliga benämning jag haft. Många av säljarna kallade oss för det även när de pratade med kunderna. Det måste förvirrat kunderna totalt.
Martin: — Det måste varit därför Icon konkade.
Mattias: — Jag minns det från när vi var och pratade med Spray. Nån kväll precis i början när vi startade Antrop. Minns inte om det hade någon speciell betydelse då jämfört med användbarhet, usability etc.
Martin: — Det har varit mycket navelskådning i vår bransch. Mängden av titlar är nästan löjligt. Interaktionsdesigner, usability architecht, användbarhetsdesigner wadiwadiwadi.
Mattias: — Jag minns att det diskuterades att ”användartest” var fel för det var ju faktiskt inte användarna man testade även om begreppet var etablerat. Det skulle heta ”användningstest”. Och det säger nog förresten de flesta idag. Jag också. Löjlig diskussion hur som helst, jämför med om någon skulle hänga upp sig på ordet ”läkarundersökning” och lägga energi på att diskutera vem som undersöker vem.
Erik M: När kom “Customer Experience”? Eller snarare diskussionen om huruvida UX eller CX? Lite pseudodiskussion.
Erik H: Ja, lite pseudo. Men Customer Experience har ju funnits sen länge. Det var en intervju med en Research manager på Forrester som klargjorde ganska bra varför det kan vara en fördel att prata CX i stället för UX. (red.anm. Det är den här intervjun med Harley Manning som åsyftas). Vill man prata på ledningsnivå bör man nog prata om CX snarare än UX. Kunderna är en ledningsfråga i alla bolag medans användarna mer sällan diskuteras där.
(blablabla)
Erik M: — Fröet till UX hade väl funnits nånstans i MDI ganska länge. Men MDI och användarvänlighet var ju ganska smala begrepp och fokuserade mest på någon form av dialog som människor förväntades ha med ett system. Utan att se till ett större sammanhang.
Martin: — Ganska techigt.
Erik M: — Techigt är i och för sig kul. Men det var väl snarare som att agera i en teknisk miljö än det roliga med teknik. Att möjliggöra nytta och nöje.
Erik H: — När vi kom in i matchen, alltså lämnade universitetet, var det lite mer serverat för fokus på faktisk användning. Vi kom mitt i Internetboomen. En uppsjö av e-handel och webbtjänster dök upp och friheten för kunder att välja bort det som inte funkade för dem. Det fanns alltid ett alternativ några knappklick bort.
Martin: — Det där är lite myt.
Erik H — Ja, det fanns nog inte så många fantastiska alternativ att välja mellan. Men det skapade ett nödvändigt intresse för användarperspektivet. Inte så att användare alltid hade rätt men deras beteende och godtyckliga val påverkade affären hur man än vred och vände på det.
Mattias: — Vi körde igång augusti 2001, då var det ändå rätt tufft. Två veckor före 11 september, det blev inte direkt lättare efter det.
Erik H: — Ja men för oss som jobbade på Icon var det skönt att vi hann sluta självmant innan hela Sverigeverksamheten lades ned.
Mattias: — Grattis!
Erik M: — Det gick ändå rätt snabbt att få en del stora kunder, redan första halvåret började vi arbeta för Absolut Vodka, 3 och Atlas Copco.
Martin: — Men det var mycket upp och ner i början. Tog tid innan vi fick rutin på att man behöver sälja även när man har uppdrag.
Erik H: — Ja, det kan man ju tycka att vi borde räknat ut.

Konferenser har alltid varit en paradgren för Antrop. De tidiga konferenserna tog sig dock annorlunda uttryck.
Mattias: — Nånstans kring 2004 kändes det som att vi fick större utrymme i våra projekt. Det gick rätt bra även innan men nånting hände där. Om det var för att vi och våra konkurrenter hade nått någon slags kritisk massa för att få bättre genomslag eller vad vet jag inte.
Martin: — Till viss del handlade om att vi hade ganska många starka referenser vid det laget och att vi blev bättre på att visa på affärsnytta.
Erik H: — Ingrid Ottersten skrev väl sin bok om effekter och IT där nånstans?
Erik M: — Ja, den var väldigt bra för IT-branschen som helhet. Mycket bra.
Erik H: — Fast nu ska du (Erik M) inte vara så blygsam. Din och Henriks forskning kring beställarkompetens tror jag också var viktig. Det var en viktig mission för oss i början att hjälpa beställare att ställa rätt krav på sina IT-lösningar.
Mattias: — Jag tror det var mycket en mognad som följde med andra vågens Internetboom som kom där nånstans. Sakta men säkert. Och då menar jag att många halvtaskiga idéer om allt som skulle göras på Internet sållades bort under åren efter IT-kraschen. Det sållades nog bort en del människor från branschen under den tiden också.
Erik M: — Web 2.0 myntades väl också där nånstans 2005, 2006, eller? Och Ajax. Det var ganska häftigt, jag minns det som en explosion av nya möjligheter. Så mycket mer man kunde göra.
Mattias: — Jag minns att du (Erik M) var den första jag kände som fattade hur stort det var, eller skulle bli, att integrera alla möjliga tjänster och data med varandra. För egen del minns jag typ att jag seglade på sommaren.
Martin: — Jag tycker att den stora trenden eller förflyttningen för oss har varit från att tidigare pratat om användbarhet för en specifik tjänst/system till att prata om en helhetsupplevelse. Hänger ihop med ekosystemtanken som t ex Apple skapat. Tjänsterna och produkterna hänger ihop. Apple hade byggt de snyggaste och enklaste datorerna i 20 år, eller nåt, men det stora lyftet och genomslaget kom först med ekosystemet de byggt upp för att hantera, köpa och ta del av musik. Eller media generellt, och nu apparna.
Erik H: — Appar är bra.
Erik M: — Bäst.
Mattias: — Hur många har du?
Erik M: — Vet inte, men det finns nog en app för att ta reda på det. Höhö.
Erik H: — Hur många använder du är nog en mer relevant fråga. Många appar som skapas används i princip aldrig.
Mattias: — Sen behöver man ju inte bygga ett helt ekosystem för att vara framgångsrik. Men visst, en upplevelsestrategi består ju i sin kärna av en serie aktiviteter eller egenskaper man prioriterar för att skapa en viss upplevelse av sin produkt eller tjänst. Och oftast siktar man mot något som blir svårt för konkurrenterna att kopiera.
Erik M: — Oftast?
Mattias: — Ja, man kan ju ha som strategi att vilja bli kopierad för att få spridning eller genomslag. Men ok, det är nog inte så vanligt förutom för marknadsföring.
Erik H: — Jag skulle säga; från att prata om ”snyggt och enkelt” som en konkurrensfördel till att det blev en hygienfaktor för att nå upp till en miniminivå. Och från det till att vidga perspektivet och se hur tjänsten är en del av en större upplevelse för kunden.
Martin: — Fast det där är otroligt olika hos företag. Ta, jag ska inte säga vilka företag, men några av våra egna kunder till exempel.
Erik H: — Jaja, det varierar väl med hur pass konkurrensutsatt man är och hur beroende ens affär är av vad man erbjuder online. Bland annat.
Erik M: — Det viktiga är att man inte kan gissa sig fram till en framgångsrik upplevelsestrategi. Det kräver insikter och förståelse för kundernas drivkrafter och beteenden.
Erik H: — Ja, fast å andra sidan har det blivit extremt viktigt för oss med UX-bakgrund att kunna koppla samman den förståelsen med insikter kring trender och händelser i omvärlden. Det är det som skapar något nytt och bättre affärer. Jag läste nyligen ett mycket bra inlägg om att alla organisationer bör ha en Chief Customer Officer som en del av sin ledningsgrupp (reds.anm. han menar förstås det här inlägget av Samantha Starmer).
Martin: — Läste också den. Vi är inte där än men snart är vi där!
Mattias: — Vi? Är det något du borde berätta?
Martin: — Alltså inte vi, vi. Vi nån annan. Som vi.
Erik M: — Jag upplever att UX-personer förut fick lägga mycket tid på att marknadsföra eller i viss mån rättfärdiga sig. Nu känner jag att vi gör det vi är bra på utan att behöva förklara oss.
Martin: — High five!
Erik M: — High five!


