Facebook är min kyrka, Iphone min bibel

Inte så sekulariserad som du tror? Går du ofta in på Facebook? Känns ganska bra att ha en församling att tillhöra? Och visst är det en trygghet att kunna plocka fram din Iphone och läsa några rader om nästan vad som helst när du känner dig ensam? Och hur kritisk är du mot det du läser?

Du har fått bättre kontroll på hur din världsbild formas, och det har åtminstone blivit lättare att konvertera till en annan religion. Men någonstans i molnet tittar gamla beteenden och behov fram.

Det ÄR skönt att lätta på sitt hjärta även om de riktiga synderna inte kommer fram på Facebook. Det får gärna vara sådär lagom smickrande och självutlämnande som en statusuppdatering kan vara. Allt jag berättar finns ju kvar för all framtid och all evighet, amen. Facebook varken glömmer eller förlåter eller för den del värderar dina utsagor. Förutom ekonomiskt, om du skulle nämna ett varumärke eller produkt. Eller säkerhetsmässigt, om du råkar dra dina skämt om flygplatser eller massförstörelsevapen för långt. Även tidigare var det ju inte helt socialt accepterat att svära i kyrkan.

Det ÄR skönt att känna den där gemenskapen med mina likar. Som ett kyrkkaffe men mer utifrån dina egna intressen. Förstå omvärlden, meningslöst dravel eller få tips. Irritera sig lite på byidioten som inte förstår när ett skämt är uttjatat eller när de blivit lurade att skrika ut nåt i sin statusrad.

Sociala media, precis som vi vill ha det.